Om du tittar nedåt ibland. Saktar ner och tittar uppåt. Åt sidan. Kanske till och med vänder dig om. Stannar av och på riktigt ser. Om du gör det så kommer du att få syn på saker som du inte skulle ha lagt märke till om du bara fortsatte i ditt vanliga tempo. Saker som kan förundra. Förskräcka. Förtjusa.

Som en rostig plåt. En stor rostig plåt. Och två blå trianglar.
Komplementfärger.
Bara så där.
Bara just där och då.
/Madde

Tagged with:
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × tre =

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.