Jag krockar med ting, träd och människor ibland. Jag tittar ner lika mycket som upp, lika mycket rakt fram som åt sidan. Jag kan gå lite osammanhängande och sicksack och ibland så måste jag sätta mig på gatan, mitt i bara, för att jag såg något fantastiskt. Som promenadvän måste man vänja sig vid det. Att jag plötsligt måste fotografera något. Som på en nylagd gågata i Mora. Jag stannade. Människor fick gå runt mig. Ni förstår väl varför? Den vackert rosa stenen och den ännu vackrare rostiga kurbitsutformade gatu-avrinningen. Heja!
Men också uppåt. Solkatten som letat sig in bland husen och fastnat på ett gammalt trähus. Ett daterat hus till och med. Ett lite ledset hus i behov av omsorg. Där spelade solkatten i vackra sommarkvällen.
I often bump into things and people when I´m out walking. I look down and up as much as I look forward. There is som much things to see.
/Madde
Dela gärna det här inlägget med andra / If you enjoyed this article, please consider sharing it!
