lofoten_torsk
…efter mycket, mister ofta hela stycket, sägs det.
Och det kan nog vara sant. De som roffar åt sig ligger ju inte så högt i kurs om vi säger så. Men att önska och vilja är ju något annat. Till och med att önska och vilja mycket.
Jag har haft en helg med möten. Jag har mött vänner som jag inte mött på länge. Några på inte så länge och andra på mycket länge. Några gamla vänner och några nyare. Alla goda. Vi har pratat och skrattat och sjungit. Vi har samtalat. Jag önskar att det kunde bli oftare. Jag önskar att de där människorna man mår bra med, de som delar med sig av energi, inte alltid vore så långt borta.

Jag har haft en helg med ljud och liv och människor. Det flödar människor i en stad. Det låter hela tiden. De låter hela tiden. Det är aldrig tyst. I det flödet finns du inte, syns du inte. I det flödet kan du bara följa med, bara lyssna, bara iakttaga. Att inte alltid vilja synas. Och det finns något lockande i det – om än i korta doser och stunder. Jag önskar ibland att jag stod i det flödet något oftare.

Det där med ibland. För självet och tystnaden. Behov av lugnet och få-heten och synligheten. Alltid det behovet överst.

I´ve had a weekend filled with friends from long ago, from not so long ago. I´ve had a weekend in a big town, in the noice, with all the people rushing by. Kind of like it. Kind of miss it sometimes. But the silence is my foremost cup of tea.
/Madde

Tagged with:
 

3 Responses to Den som gapar…

  1. Boël Östlund skriver:

    Så sant som det är skrivet

  2. Eva albrektsson skriver:

    Har du varit och fiskat?

  3. Madde skriver:

    Norrmännen i Lofoten fiskade i somras och torskskallarna låg på tork för att exporteras till andra sidan jordklotet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − 1 =

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.