poesibiblioteket
anteckningar_om_vanner
I min bokhylla har jag försökt att sortera en del böcker efter genre – exempelvis mina konstböcker för sig och all poesi för sig. På en av poesihyllorna har jag samlat de gamla vackra böckerna. Skinnband och klotband. Sköna att ta i, läsa i, hålla i. I många av dem har någon skrivit en gåvodedikation, en hälsning. I några finns rader understrukna, passager markerade. Här finns några instuckna lappar. I en av dem, Erik Axel Karlfeldts Hösthorn,  finns långa listor med datum över avlidna  – jag gissar vänner och släktingar. Jag tycker att det är så fint. Att komma ihåg, att medvetandegöra, att hålla reda på.

Jag ville ha sagt dig det ömmaste ord
som låg mig på hjärtat och gnagde och malde,
du strävsinta dotter av den sträva jord;
kanhända det löst det bann som oss kvalde.

(ur dikten Änklingen, i diktsamlingen Hösthorn, Erik-Axel Karlfeldt)

In one of my old books – all poetry on that shelf – is lists of dead people. Someone has listed – I guess friends and relatives – when all died. It´s so beautiful, it´s so caring and human. To know and to recognize. The book is by Erik-Axel Karlfeldt, a great swedish poet.
/Madde

Tagged with:
 

2 Responses to I gamla böcker

  1. Kerstin Aldén skriver:

    Jag älskar böcker. De är mina samlade skatter. De finns alltid till hands, när andan faller på. De är ofta sköna att hålla i. En del har väldigt mjuka, lena utsidor, nuförtiden. Kanske inte helt ogiftigt material, men i stunden så lätt att bortse ifrån. Och det är spännande med gamla böcker, som någon redan läst och lämnat kvar spår i, just som du beskriver. En understrykning, en anteckning, kanske en dedikation eller ett bokmärke av speciell sort.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − tre =

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.