Ibland så kan jag känna att  jag har ett ambivalent förhållande till slöjd och helst av allt till hemslöjd. Till orden och vad de bär med sig för innebörd och traditioner. Vad orden och användarna av dom bär med sig för osynliga riktlinjer och innehåll. Ibland tänker jag bara på svepaskar, näverväskor, ranor, tennarmband, smörknivar och frivoliteter. Gärna omålat, naturligt och karaktärslöst. Huvva så trist. Uhhhh. Ibland vill jag bara säga hemskslöjden.

Då är det rätt skönt att ha ett fotografi av ett broderi med hemskslöjden (på norrbottens museum hittade jag den). Bra bra.
Hur har du det med hemskslöjden?
/Madde

Tagged with:
 

3 Responses to Hemskslöjden

  1. Ann-Sofie skriver:

    det går utför – ändå tycker jag om att ha min grund i traditionen

  2. Gunnvor skriver:

    Jag tänker att tiderna förändras och vi med dem. Det som vi under en period tycker är SÅÅÅ snyggt, det kan vi femton år senare inte fatta hur vi kunde gilla. Och tvärtom! Så rätt vad det är vill barnbarnen hänga upp mammas/mormors gamla ranor på väggen igen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × fyra =

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.