Jag är mig själv närmast, precis som ni är er själv närmast. Genom åren (mina vuxna) har jag gjort en del självporträtt. Använt mig själv som motiv. Jag är ju alltid där. Jag är ju alltid här.

Under en period så skissade jag självporträtt i skissbok kontinuerligt under en ganska lång tid, tyvärr är det en skissbok som försvunnit på vägen. Det hade varit väldigt roligt att titta i den nu. Andra gånger har jag målat självporträtt  – jag målar gärna med akryl på duk. Akrylfärgen torkar förhållandevis fort och det passar mitt temperament. Målningen ovan gjorde jag våren 1990 och jag gillar den fortfarande (det är ju inte allt man gör som man gillar tjugo år senare).

Nu går jag i självporträtts-tankar igen. Jag funderar på att göra självporträtt. En serie. Flera, många, massor. Jag hade tänkt att jag skall använda kameran…tror jag. Eller skall jag måla. Kanske båda teknikerna, kombinera, blanda…Jag vet inte exakt ännu. Jag har inte riktigt bestämt mig. Jag vet att jag vill bara. Kanske får idéerna och projektet värka fram i julisolen. Sedan när det slår om till augusti så kanske jag vet. Då kanske jag har en plan.

One is always closest to one self, therefore is really easy to use one self in ones art, experiments, pictures, collages and sketches. Through out the years I´ve done quite a lot of self-portraits. I´ve drawn, painted, printed…above is an acrylic painting, a self-portrait I did in 1990 & amazingly enough I still like it.

I am thinking of doing a series of self-portraits again. A lot of, plenty of, a pile of… Maybe I´ll take photos, maybe I´ll paint, maybe…I have´nt decided yet. I just know that I really want to. Maybe I´ll just think for a while & it´ll come to me. Maybe I´ll know in august. Maybe I´ll have a plan in august.
/Madde

Tagged with:
 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 − 9 =

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.
Secured By miniOrange