Jag tyckte så mycket om Märta Fohlins debut Jag duger inte åt lycka och nu har jag läst hennes andra roman Sandöflicka. Den utspelar sig på Gotska Sandön 1939 och beskriver en flickas sista sommar. Märta skriver koncentrerat och utan onödigheter. Det är en fint berättad historia och jag är glad att hon inte fastnar i historielektionen 1939, jag behöver inte det, vill inte det. Det räcker med flickan och det som händer kring henne. Det räcker med flickans syn på världen om kring henne och känslorna för det som sker och skall ske – med henne, kring henne och i världen, den nära världen. Det handlar om klänningstyg och träd, om grannar och umbäranden, om att hushålla och att träda in i en annan tid.

En än mer koncentrerad berättelse är Lena Bezawork Grönlunds debutroman Slag. Prosalyrisk. Kort och kärnfullt. Vackert. Stort innehåll och många rika bilder. Jag har hört människor berätta om Slag och att den handlar om boxning och feminism – jag ser inte riktigt det. Jo, det finns där, men det står inte i fokus, inte alls. Flickan står i fokus. Världen som flickan ser och upplever den står i fokus. Hennes berättelse. Som Sandöflicka på ett sätt även om de är ljusår emellan. Slag berättar om snö och 80-tal och glåpord, elakheter, rasism. Slag berättar om pappan. Om att dela tid och intresse. Uppmärksamhet och boxning. Slag berättar om flickan utifrån flickan. Slag är lågmäld och jag tycker så mycket om hur hon berättar, hur få bokstäver Grönlund använder men ändå berättar så mycket.
Läs dem båda!

I´ve read two books. Simlar, like they´re realted and at the same time not at all. Liek them.
/Madde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 − ett =

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.